Upprörd
Idag är en dag där jag känner mig låg. Det är så tyst och kallt nu. Igår så blev jag förvirrad och visste varken ut eller in längre. Det han sa till mig förändrade en del, men jag dömde honom inte, jag bryr mig fruktansvärk mkt om den där killen. Jag vill hans bästa och jag fick ont i magen och var orolig över den smärta han hade i sitt hjärta. Jag ville försöka hjälpa honom, få honom glad, stötta honom. Ja vad som som helst.
På kvällen så var allt bra igen. Och det han sa då gjorde mig arg, jag förstog ingenting och jag kände mig bara dum.
Jag har gått vidare, jag har släppt honom men jag drogs tillbaka, tillbaka i tankar som gjorde mig stum. Frågorna ramlar omkring, vad ljög han om för mig? hur kunde jag vara så idiotisk. Men jag var bara kär och galen i den människan. Nu har jag inte ens fina minnen kvar längre eftersom jag inte vet om dom är fejkade eller inte.
Det är jobbigt, allt är jobbigt. Men nu var det sista gången jag fällde en tår. aldrig mer, aldrig.
Fan vad ont det gör.
Hejdå
förlåt.. vet inte riktigt på vilket sätt jag sårade dig med det jag sa igår, men förlåt.