EnKonstigSak

Det har gått 4 dagar då jag har förlorat både mitt jobb och en kille. Fyra dagar. Det känns otroligt jobbigt och dessa dagar har varit kaotiskt i mitt huvud.
Rebecca har följt mig dessa 4 dagar, stått vid min sida, hjälpt mig upp, bara varit där. Det betyder mest.

Imorse fick jag ett mess. Som bröt ner mig totalt. Läste messet flera ggr, jag förstog inte. Jag trodde jag drömde.På riktigt, jag nöp mig själv, vakna då! men jag var vaken, och verkligheten var att jag var lämnad. På mess.

Så nu står jag här, arbetslös. Utan honom. Inget av det vart värt detta. Han var en illusion av något. Vet inte. Jag nådde botten tror jag.

Nu ska jag försöka ta mig upp igen. Upp och rida på hästen igen.
Imorrn ska jag jobba sista dagen på ett jobb där jag inte får vara kvar för att jag hade ett förhållande med en person där.
Så ja, det var inte det värt det.

Ni skulle veta hela sanning gott folk..men jag har inte mage nog att berätta. Är inte så känslokall, inte ens mot den jag verkligen avskyr.

Tack för min omgivning. Tack. Skulle varit ett kolli annars... Eller psykisk instabil som han kallade mig.