EnKonstigSak

Nu har jag tagit till styrkan att skriva denna blogg.

I fredags morse gav jag honom Räkost, han älskade räkost. Eftersom han ätit dåligt senaste veckan ville jag kolla om det var pga torrfodret. Men han åt inte ens sin räkost. Han drack lite vatten och la sig ner, utmattad som en 15 årig katt, fast han bara är 8 månader.

Jag ringde djurkliniken för rådgivning. Dom sa att vi måste komma till dom fort och undersöka gizze. Mamma for hem från jobbet och klockan 1515 hade vi tid.

Dom tog blodprov. Gizze skrek som en galning och det gjorde så ont att bara se han ligga där och var arg. Den mest lugnaste katten blev en tiger.

Inte nog med det så runtkade dom honom. Vi väntade länge på allt. Tillslut kom hon tillbaka och jag såg i hennes blick att något var galet.

Hela gizmos buk var fylld med vatten. Man såg inte hans inälvor knappt. Han hade förstoppning. Dåliga levervärden, bakteriefloran var inte heller bra.

Sjuksköterskan ; Denna katt är riktigt sjuk. Ni kan tyvärr inte åka hem med honom. Ni kan åka till strömshol för mer undersökning, men jag måste tyvärr meddela att jag misstänker stort att han har den obotliga/dödliga sjukdomen FIP.

Jag kände mig hopplös. Mina tårar steg. Där låg han, uttmattad efter blodprov och är döende.
 Rebecca, min bästa vän.Och Mammas pojkvän Stefan följde med oss till Strömsholm med Gizze.

Vetrinären var inte positiv. Jag kände hur mitt minsta lilla hopp bara försvann. Hon tog ett bukprov, som inte skulle vara gult. Hon kom tillbaka med ett knallgult gegga i röret. Mitt hopp försvann, totalt.

Hon sa att det bästa vore att avliva honom, här, och nu. Min katt, min Gizmo, mitt allt, min glädje låg på bordet. Väntade på att få komma hem. Skulle dö, av en spruta.

Det blev många tårar. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Alla grät. Jag tog upp han i min famn. Fick hans tassar i mitt ansikte, som han alltid gör på mig. Jag blötte ner han med mina tårar. Jag ville inte lämna han. Men det var för det bästa.

När hon sprutade in injektionen ramlade han bara ihop. Min gris lämnade oss sakta, men säkert. Jag sa godnatt min gris, jag älskar dig.

Han var den mest finaste, och personligaste katt man kan någonsin ha. Han gav mig glädje, han fanns alltid där jag var. Han var min bäbis.
Han blev 8 månader. 6 månader fick jag njuta av honom. jag kommer aldrig att glömma han.Aldrig.

Tack Rebecca, för ditt stöd under hela dagen och kvällen och helgen. Tack. Du betyder mest för mig, jag älskar dig gumman. Du och jag mot världen.
En riktig vän. Verkligen.

Denna helg har bestått av tårar både högt och lågt. Ångest attacker, och djup sorg. Varje gång jag kommer hem blir jag ledsen. Han kommer inte och möter mig i dörren längre.
Varje gång jag ska lägga mig, ligger han inte brevid och sover. Varje gång jag vaknar och vänder mig om, så sitter han inte på sängkanten med sina stora bruna ögon och väntar på att jag ska gå upp.

Det är så tomt, otroligt tomt. Han tog väldigt mycket plats. Hade han levt, hade han förmodligen suttit här brevid datan och tittat när jag skriver.

2007-06-27 - 2008-02-08
Vila i frid Gizmo. Du är älskad, du är mitt hjärta, du finns i mitt hjärta, nu, och förevigt.
Jag älskar dig.

Gizmo fin, han var fridfull.. och förstår din kärlek till honom.. =) krama

Sörjer med dig min lilla älskling!

Hemska och oväntade saker inträffar ibland i livet och det känns som om tiden för ett tag står stilla och smärtan är outhärdlig. Erfarenheten av många tillfällen där tiden stått stilla, vet jag att minnena av det goda och härliga i livet består.

Pappa

Beklagar verkligen.. vila i frid lillen!

Många kanske funderar över hur mycket man egentligen kan känna för en katt. Men jag vet, och jag är verkligen ledsen för din skull! Men kattens personlighet är också lite av mattes/husses förtjänst så jag tvivlar inte på att din nästa katt kommer att vara minst lika speciell, om än på ett annat älskvärt sätt! :) Kram!

Jag beklagar verkligen :'( KRAAAAAAAAAAAM

R.I.P Gizzmo. :( KRAAAAM