Livet
Allt har passerat så fort. Jag sitter nu ner och tänker. Det kommer tillbaka till mig. Allt som har hänt. Vart allt det jobbiga i mitt liv började. Det som förändrade mig, både positivt och negativt.
Allt började 10 november. Idag är det den 27 Februari. 3 månader.
Allt har sin röda tråd.
Nu sitter jag här. Har förlorat det mesta. Jag vill inte ha någon sympati, inte därför jag skriver detta blogginlägg. Jag vill bara få ut det. För jag har tryckt bort det mesta, pga andra saker som kommit och gått.
Men när jag väl sätter mig ner. Börjar tänka, så förstår jag varför jag är ofokuserad och virrig. Det är inte så konstigt. Jag känner bara att jag vill ha stabilitet. En trygg punkt, men jag har inte det. Inte nu. Dom här 3 månader har varit ett äventyr från början... till slut(?!).
Resan med kotten som började hela kalaset var enormt påfrestande. But hey, killproblem klarar man väl sig alltid ur, inte sant?
Men det gjorde att jag kastade i mig på djupt vatten med en annan karl. Vilket resulterade i att jag förlorade ett jobb också. För att sedan förlora min käraste ägodel, min katt.
Klart det kanske låter patetiskt, folk kanske inte förstår. Jag menar, det kan hända värre saker. Men det spelar ingen roll vad för saker det är. Är det ett problem, blir man sårad, så är man ledsen. Och det gör ont.
Jag känner bara, allt eller inget. Jag orkar inte med något mer hattande. Ska det vara så svårt. I fortsättningen kommer jag att vara ärlig, på och rakt på sak. Jag är det mer nu, än förut. Det är det positiva i allt som hänt. Men det kan också vara negativt...
Brista eller bära?
Mitt hjärta är utanför kroppen, redo att tas. Snälla, ta hand om det varsamt. Jag vill inte falla till marken igen..
Jag vill bli buren. Och känna mig trygg.
Det är hos dig jag mår bra. Låt det förbli så. Snälla.
Allt började 10 november. Idag är det den 27 Februari. 3 månader.
Allt har sin röda tråd.
Nu sitter jag här. Har förlorat det mesta. Jag vill inte ha någon sympati, inte därför jag skriver detta blogginlägg. Jag vill bara få ut det. För jag har tryckt bort det mesta, pga andra saker som kommit och gått.
Men när jag väl sätter mig ner. Börjar tänka, så förstår jag varför jag är ofokuserad och virrig. Det är inte så konstigt. Jag känner bara att jag vill ha stabilitet. En trygg punkt, men jag har inte det. Inte nu. Dom här 3 månader har varit ett äventyr från början... till slut(?!).
Resan med kotten som började hela kalaset var enormt påfrestande. But hey, killproblem klarar man väl sig alltid ur, inte sant?
Men det gjorde att jag kastade i mig på djupt vatten med en annan karl. Vilket resulterade i att jag förlorade ett jobb också. För att sedan förlora min käraste ägodel, min katt.
Klart det kanske låter patetiskt, folk kanske inte förstår. Jag menar, det kan hända värre saker. Men det spelar ingen roll vad för saker det är. Är det ett problem, blir man sårad, så är man ledsen. Och det gör ont.
Jag känner bara, allt eller inget. Jag orkar inte med något mer hattande. Ska det vara så svårt. I fortsättningen kommer jag att vara ärlig, på och rakt på sak. Jag är det mer nu, än förut. Det är det positiva i allt som hänt. Men det kan också vara negativt...
Brista eller bära?
Mitt hjärta är utanför kroppen, redo att tas. Snälla, ta hand om det varsamt. Jag vill inte falla till marken igen..
Jag vill bli buren. Och känna mig trygg.
Det är hos dig jag mår bra. Låt det förbli så. Snälla.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Nej, saker som händer och sker påverkar alla olika. Det som du tycker är jobbigt är jobbigast för dig, sen om någon annan ej håller med om att det kanske ej är en så stor sak ska du ej bry dig om.
Och det låter som en jävla klyscha att höra det, men det är ju sant. Det finns 1000 killar till där ute, och det kommer att komma någon snart som får dig på fall. I KNOW!
Men gör ej samma misstag igen, leta efter något stabilt denna gången gumman, och skit i allt äventyrligt!
Puss puss
Trackback