EnKonstigSak

Tid har förlöpt
dagar har gått
Månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått

Jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går

Jag har saknat din hand
har saknat din röst
Ensamma dagar har jag saknat
att ha mitt huvud mot ditt bröst.

Lars Winnerbäck-Tidvis

Ännu en kväll, denna gång hann tankarna ifatt. Orkar inte, vill inte. Försöker trycka bort dom.Men utan resultat.
Vad gör du? vad tänker du på? hur går det ? mår du bra ?
Så många frågor. Så himla vanliga frågor, men endå så unika.
Känner mig så ensam. Jag vill bara att du ska ligga här brevid. Se dig skratta, prata och göra foffy på mig *ler* . Jag vill fly allt. Bara landa i dina armar där jag iallafall känner mig betydelsefull.

Jag kommer på mig själv att jag ler när jag tänker på vissa säregna saker du gjort, jag sagt, och viseversa. Jag kan nästan börja skratta. Patetiskt eller hur?
Det känns som att jag kommuniserar med dig genom min blogg, men det känns bara så skönt att skriva av mig, när jag endå inte kan prata om det.

Vi visste ingenting om verkligheten
Vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar.

Om vi ses, bland dimmorna i norr, eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar, men fortfarande glöder.