Verkligheten
Har haft en långt samtal med en av mina närmsta vänner.
Det enda jag gjort är och pratat om samma saker, samma killar, samma problem i jag vet inte hur länge. Hon fick mig att öppna upp ögonen.
Det jag alltid insett fick hon mig att förstå. Hon har gett mig en spark i arslet.
Nu får det fanimej vara nog Camilla.
Det enda jag sökt och velat är att bli betydd av någon. Någon som ger sitt allt i mig, någon som tycker om mig och kämpar för mig.
Jag är just nu så jävla arg, mest arg på mig själv. Att jag lät mig själv tro på er killars ord. Ni vet vilka ni är. Det kanske låter patetiskt at skriva om dom jag "dejtat", men jag nämner inga namn. Man kan inte heller dömma mig, för vem fan träffar inte killar och försöker bli lycklig?
Det finns väl dock bara 2 som jag kännt mest för. Och det är ni som SAGT mest ORD. Men var i helvete är handlingen av orden?
Sen finns det alltid fler man fattat ett litet tycke om. Men ja. Hur som helst så det jag vill komma till är att jag är så naiv. Ja, jag är faktiskt det, och jag erkänner det också. Rakt av, här i bloggen.
Varför har ni sagt så mycket och visat så lite. Klart det finns en viss sanning av orden i just den studend då ni själva anser att det är bra. När jag inte är hos er så glömmer ni bort allt. Jag är ingeting då. OCh ni kan göra vad i helvete ni vill, för ni vet att jag finns där, väntar och fantiserar.
Sårbara lilla milla. Naiva lilla milla. Nu är det fan ändring på detta. Därav att jag skriver detta i min blogg. För då kan jag inte gå emot mig själv och förnedra mig själv inför mina vänner, att falla för frestelsen för att jag TROR att det blir bra.
När man läser igenom bloggen som jag skrivit låter det som att jag träffar alla samtidigt. Men så är inte fallet. DEtta är under 2 års period.
Och ni som ska ta åt er, ni gör förmodligen inte det och skiter fullständigt i detta inlägg. MEN JAG BRYR MIG INTE OM VAD NI TYCKER LÄNGRE!
För att få nått slut på detta så det jag vill komma fram till är att varför kan ni säga så mycket, och inte handla efter det?
Bara vara och må bra, medans jag sitter och tror på en framtid
Jag ska aldrig ALDRIG mer sänka min stolthet.
Det finns bara en jag vill ha just nu. Men han vill inte ha mig. Han är tyst. Han visar absolut inget av det han sagt. Även fast man kommer överens om en viss sak. Allt är infekterat, vi borde gå åt olika håll. det är det bästa för oss båda. Även fast man säger det så vet jag vad jag känner och inser när jag är ifrån dig att jag saknar dig och vill vara med dig. Då visar jag det. Hör av mig. försöker iaf.
Men du däremot är helt tyst vilket bevisar att du mår bättre att vara själv, utan mig.
HANDLA EFTER ERA ORD.
Kämpa.. kämpa för den man tycker om. Visa. Det går till alla faktiskt... bara visa, kämpa, handla efter orden.
Nu ska jag ut och leta efter mitt hjärta som är på vift. Hjärtat måste hitta hem igen..för att jag ska kunna bli hel.
Det enda jag gjort är och pratat om samma saker, samma killar, samma problem i jag vet inte hur länge. Hon fick mig att öppna upp ögonen.
Det jag alltid insett fick hon mig att förstå. Hon har gett mig en spark i arslet.
Nu får det fanimej vara nog Camilla.
Det enda jag sökt och velat är att bli betydd av någon. Någon som ger sitt allt i mig, någon som tycker om mig och kämpar för mig.
Jag är just nu så jävla arg, mest arg på mig själv. Att jag lät mig själv tro på er killars ord. Ni vet vilka ni är. Det kanske låter patetiskt at skriva om dom jag "dejtat", men jag nämner inga namn. Man kan inte heller dömma mig, för vem fan träffar inte killar och försöker bli lycklig?
Det finns väl dock bara 2 som jag kännt mest för. Och det är ni som SAGT mest ORD. Men var i helvete är handlingen av orden?
Sen finns det alltid fler man fattat ett litet tycke om. Men ja. Hur som helst så det jag vill komma till är att jag är så naiv. Ja, jag är faktiskt det, och jag erkänner det också. Rakt av, här i bloggen.
Varför har ni sagt så mycket och visat så lite. Klart det finns en viss sanning av orden i just den studend då ni själva anser att det är bra. När jag inte är hos er så glömmer ni bort allt. Jag är ingeting då. OCh ni kan göra vad i helvete ni vill, för ni vet att jag finns där, väntar och fantiserar.
Sårbara lilla milla. Naiva lilla milla. Nu är det fan ändring på detta. Därav att jag skriver detta i min blogg. För då kan jag inte gå emot mig själv och förnedra mig själv inför mina vänner, att falla för frestelsen för att jag TROR att det blir bra.
När man läser igenom bloggen som jag skrivit låter det som att jag träffar alla samtidigt. Men så är inte fallet. DEtta är under 2 års period.
Och ni som ska ta åt er, ni gör förmodligen inte det och skiter fullständigt i detta inlägg. MEN JAG BRYR MIG INTE OM VAD NI TYCKER LÄNGRE!
För att få nått slut på detta så det jag vill komma fram till är att varför kan ni säga så mycket, och inte handla efter det?
Bara vara och må bra, medans jag sitter och tror på en framtid
Jag ska aldrig ALDRIG mer sänka min stolthet.
Det finns bara en jag vill ha just nu. Men han vill inte ha mig. Han är tyst. Han visar absolut inget av det han sagt. Även fast man kommer överens om en viss sak. Allt är infekterat, vi borde gå åt olika håll. det är det bästa för oss båda. Även fast man säger det så vet jag vad jag känner och inser när jag är ifrån dig att jag saknar dig och vill vara med dig. Då visar jag det. Hör av mig. försöker iaf.
Men du däremot är helt tyst vilket bevisar att du mår bättre att vara själv, utan mig.
HANDLA EFTER ERA ORD.
Kämpa.. kämpa för den man tycker om. Visa. Det går till alla faktiskt... bara visa, kämpa, handla efter orden.
Nu ska jag ut och leta efter mitt hjärta som är på vift. Hjärtat måste hitta hem igen..för att jag ska kunna bli hel.
Kommentarer
Trackback