EnKonstigSak

Det var det värsta. Jag kämpade med min Sockerkaka. När jag väl tog min åtråvärda tugga så blev jag lite ledsen. Den smakade inte så som jag ville att den skulle göra. Vad gjorde jag för fel ? Jag följde receptet i kokboken t.o.m..
Sen kom jag på't, jag ville ha citron i, hade ingen sådan hemma, så jag tog sån där vattendrivande citron på flaska. Fattar ni? .... det gick inge bra. Så försök inte med detta hemma gott folk.
Jag tror mamma får ta med kakan till hennes jobb, gamlingar lär väl inte märka någon skillnad. Haha.



Jaja.
Tog ett bad också, hade för varmt vatten så jag svettas som en kossa där inne. Men jag låg endå och funderade över en massa saker.
Små saker mer eller mindre.
Låten, James blunt - carry you home sattes igång när jag väl låg där inne i mina tankar. Kom på att jag fick den av Rebecca när jag mådde dåligt under en period. Då fick jag känna av smärta.

Själva saken var den att jag nästan fick tillbaka den där smärtan jag hade i hjärtat då, hur mycket jag kände hur det hade gått isär.
Jag tror man blir stark av sådana saker. Just då kändes allt hopplöst, jag skrattade för att dölja min smärta.

När jag fick låten av Rebecca grät jag så himla mkt, visserligen gjorde jag det hela tiden nästan. Men när jag väl satt och grät, så kom jag på mig själv med att jag även log. Jag visste att det skulle bli bättre, jag bara visste det.

Jag kände att allt kommer bli bra, för jag hade henne vid min sida. Jag visste att hon skulle " carry me home " . Det gjorde hon.
Små saker kan göra något bra för en människa. En låt gjorde mycket.

Jag har inte lyssnat på den där låten så mycket eftersom den påminner så mycket om den hemska tiden. Nu kan jag lyssna på den mera även fast jag dras tillbaka på ett eller annat sätt. Men när jag väl vaknar och inser att tiden har läkt vissa sår, så känns det bättre.



Finns du här för mig, så vet du att jag finns här för dig.
I can build you a bridge to walk on. I can promise you, it doesnt break.