En knepig värld
Allt känns så konstigt. Jag kan inte sätta fingret på just vad det är. Jag känner mig inte nöjd med något längre. Jag tänker bara långsiktigt och när jag tänker framåt så har jag ingen bild, för jag vet inte vad som händer där.
Jag har inte ens någon aning om det. Jag kanske är trött på att inte veta? att bara söka, söka, söka efter svaren. Frågorna är alldelles för många. Jag känner mig ofokurerad, ful, och skit tråkig. Kanske bara är just nu, imorgon är det ju en ny dag..
Jag kan inte längre läsa en bok ens. Jag kan inte koncentrera mig på bokens innehåll. Har inte kunnat läst på kanske 2 månader. Det går bara inte. Förut var boken min tillflyktsort, att glömma bort verkligheten, bara vara för mig själv och sjunka in i en annan värld.
Nu lever jag min egna bok. Kapitel efter kapitel spelas upp i en dramatisk verklighets skildring av mitt liv. Det är en ganska tråkig bok, med snabba jobbiga vändningar som gör att man tappar fokuset och själva handlingen. Man förstår ingenting. När man väl börjar hitta röda tråden så tappar man den direkt. Det finns inget slut, slutet känns så långt borta. Det händer så mycket att allt bara blir suddigt. Kapitlerna är så korta. Alldelles för korta, man hinner inte ens vänja sig förrän det helt plötsligt övergår i något annat. Och sen helt från ingenstans så återgår man till kapitel ett och inser vad det egentligen handlade om. Pusselbitarna faller på plats. Man gråter, man ler eller blir rädd.
Man vet inte vad som händer härnäst. Känslorna griper tag i en, man förlorar medvetandet, karaktären och faller i trans. Stirrar in i väggen för man förstår ingenting. Då man inser att man kanske ska sluta nu. Sluta upp att analysera allt. Kanske lägga ifrån sig den, stänga boken och hitta en annan väg..med längre kapitel och som faktiskt har ett lycklig slut.
Jag har inte ens någon aning om det. Jag kanske är trött på att inte veta? att bara söka, söka, söka efter svaren. Frågorna är alldelles för många. Jag känner mig ofokurerad, ful, och skit tråkig. Kanske bara är just nu, imorgon är det ju en ny dag..
Jag kan inte längre läsa en bok ens. Jag kan inte koncentrera mig på bokens innehåll. Har inte kunnat läst på kanske 2 månader. Det går bara inte. Förut var boken min tillflyktsort, att glömma bort verkligheten, bara vara för mig själv och sjunka in i en annan värld.
Nu lever jag min egna bok. Kapitel efter kapitel spelas upp i en dramatisk verklighets skildring av mitt liv. Det är en ganska tråkig bok, med snabba jobbiga vändningar som gör att man tappar fokuset och själva handlingen. Man förstår ingenting. När man väl börjar hitta röda tråden så tappar man den direkt. Det finns inget slut, slutet känns så långt borta. Det händer så mycket att allt bara blir suddigt. Kapitlerna är så korta. Alldelles för korta, man hinner inte ens vänja sig förrän det helt plötsligt övergår i något annat. Och sen helt från ingenstans så återgår man till kapitel ett och inser vad det egentligen handlade om. Pusselbitarna faller på plats. Man gråter, man ler eller blir rädd.
Man vet inte vad som händer härnäst. Känslorna griper tag i en, man förlorar medvetandet, karaktären och faller i trans. Stirrar in i väggen för man förstår ingenting. Då man inser att man kanske ska sluta nu. Sluta upp att analysera allt. Kanske lägga ifrån sig den, stänga boken och hitta en annan väg..med längre kapitel och som faktiskt har ett lycklig slut.
Kommentarer
Trackback