EnKonstigSak

Varför tänker man annorlunda på kvällarna/nätterna? Varför känner man sig annorlunda? Även fast jag sitter här på dagen, när det är ljust, så känner jag inte klumpen i magen. Men direkt när solen går ner och kl tickar för bed-time så kommer ångesten lika fort som tåget åker förbi.. lämnar bara en susning. Bara åker förbi.

Jag måste hoppa in i duschen och skölja av ångesten. Egentligen, vilken ångest? JAG VET INTE. Varför ska allt vara så himla svårt. Varför kan inte allt vara lätt ibland? bara flyta på som det gjorde när man lekte i sandlådan. Det enda problemet man hade då var om man åt sanden och fick mask i magen. No big deal, det tog morsan hand om liksom. Nu har man ingen som städar upp efter en, man får ta tag i sina känslor och tankar åt sig själv. Kanske därför det är så svårt.. att man känner sig ensam, när man i själva verket inte ens är det.

Äsch. Här sitter jag och skriver en massa gojja. Jag mår ganska bra faktiskt. :-)
Det enda jag saknar just nu är att krypa under täcket och somna i en killes armar, bli pussad godnatt och veta att jag betyder något.
Men det vill ju alla, mer eller mindre!

I-lands problem! Haha!

Godnatt era små parasiter, nu är det duschen, sängen och sussa! hihi