EnKonstigSak

Ibland gör man saker i stundens hetta bara för att man känner sig frustrerad. Man försöker nå fram på något sätt. Man skriker, säger elaka saker som just då känns naturligt för situationen. Man tänker aldrig ett steg längre, för man tror att det var det sista steget, att man inte har något att förlora längre.

Varje människa är unik. Alla reagerar och tar åt sig på olika sätt. Man måste bara lära sig hur den andra tänker och fungerar. Men får man inte komma nära inpå så känner man sig kanske utanför dess tankar. Man är där, men inte välkommen.

Kommunikation är kodordet, det är nyckeln. Men när bägaren rinner över, och man får inte ut något så börjar man skrika istället för att prata. Man ser bara svart eller vitt. Det finns ingen lösning på det problemet.
Allt blir förstorat, givetivist och man vill göra något drastiskt bara för att.

Problemet som från början kanske inte var ett stort problem blev helt plötsligt överdramatiserat och man inser hur barnsligt man beter sig. Där gäller båda parterna..
Men om man inte reagerar, så bryr man sig inte heller.

Så jag får be om ursäkt för att jag publicerade en blogg som var väldigt onödig men som jag inte riktigt förstog när jag väl var i situationen.

Det känns endå bra att jag fick ut det jag ville säga. Det kom bara ut fel. Men det kändes endå bra.
Jag hoppas detta löser sig.
Att gå runt med oinbjudna tankar är aldrig kul. Så jag hoppas att luften kommer att bli ren och ärlig.

Den jag skriver till, Du vet vem du är  ;-)
hehe.