Tänk om..
Två dagar av samvets tankar som gnager inombords för mig och Rebecca.
..Tänk om..
Det duns vi hörde när vi kollade på film. Det som fick oss två att titta på varandra men som vi sedan drog slutsatsen om att det var på tvn.
Inte visste vi att en man låg utanför Rebeccas balkong och kämpade för sitt liv.
En timme senare gick hon ut och skulle röka, hon kom in lika fort med en konstig blick. " Det ligger en man nedanför min balkong "
Vi förstog inte. Vi trodde han var onykter, riktigt onykter då han inte ens kunde resa sig. Han såg helt borta ut, han såg verkligen ut att vara påverkad av något, antingen alkohol lr droger. Vi vågade inte gå ut och fråga honom hur han mår... vi vågade inte.
Tänk om han har kniv och går bärserk?
Vi ringde till polisen.
Jag sa till polisen att en påverkad man ligger utanför på gräsmattan. Att han borde åka till sjukan.
Polisen kommer. Mannen mummlade fram att han ramlat från sitt fönster/balkong. Det är alltså 10 meter då han bor på fjärde våningen.
Blicken i polisen ögonen sa oss att dom knappt tror på honom. Att dom också trodde att han var ett fyllo. Vad är det för värld vi lever vi?
Kanske luktade han alkohol? Han kanske faktiskt var onykter.
Vi trodde vi hade räddat hans liv... men han dog på sjukhuset.
När vi fick reda på det så kände man en slags skuld. Tänk om vi gått ut och värmt honom? Tänk om vi hade gått ut tidigare och rökt?
Hade vi kunnat räddat hans liv... det kommer vi aldrig få veta. Vi vill inte veta.
Vi gjorde inte allt vi kunde.. men vi gjorde det vi kunde i stundens hetta. Mer än så kan man inte spekulera. Ett sånt fall är dramatiskt. Jag är "glad" över att han inte låg där hela natten och någon hittade honom död på morgonen.
Det vi är mest ledsna över är hur tragiskt det var för honom.. att han fick ligga där helt själv. Att ingen upptäckte honom tidigare.
Vila i frid..
Förlåt.
..Tänk om..
Det duns vi hörde när vi kollade på film. Det som fick oss två att titta på varandra men som vi sedan drog slutsatsen om att det var på tvn.
Inte visste vi att en man låg utanför Rebeccas balkong och kämpade för sitt liv.
En timme senare gick hon ut och skulle röka, hon kom in lika fort med en konstig blick. " Det ligger en man nedanför min balkong "
Vi förstog inte. Vi trodde han var onykter, riktigt onykter då han inte ens kunde resa sig. Han såg helt borta ut, han såg verkligen ut att vara påverkad av något, antingen alkohol lr droger. Vi vågade inte gå ut och fråga honom hur han mår... vi vågade inte.
Tänk om han har kniv och går bärserk?
Vi ringde till polisen.
Jag sa till polisen att en påverkad man ligger utanför på gräsmattan. Att han borde åka till sjukan.
Polisen kommer. Mannen mummlade fram att han ramlat från sitt fönster/balkong. Det är alltså 10 meter då han bor på fjärde våningen.
Blicken i polisen ögonen sa oss att dom knappt tror på honom. Att dom också trodde att han var ett fyllo. Vad är det för värld vi lever vi?
Kanske luktade han alkohol? Han kanske faktiskt var onykter.
Vi trodde vi hade räddat hans liv... men han dog på sjukhuset.
När vi fick reda på det så kände man en slags skuld. Tänk om vi gått ut och värmt honom? Tänk om vi hade gått ut tidigare och rökt?
Hade vi kunnat räddat hans liv... det kommer vi aldrig få veta. Vi vill inte veta.
Vi gjorde inte allt vi kunde.. men vi gjorde det vi kunde i stundens hetta. Mer än så kan man inte spekulera. Ett sånt fall är dramatiskt. Jag är "glad" över att han inte låg där hela natten och någon hittade honom död på morgonen.
Det vi är mest ledsna över är hur tragiskt det var för honom.. att han fick ligga där helt själv. Att ingen upptäckte honom tidigare.
Vila i frid..
Förlåt.
Kommentarer
Trackback