Känslor
Solen skiner och känslorna sprudlar en vacker dag som denna.
Tänker tillbaka på vissa saker, enkla saker som gör mig så glad. Jag har laddat hem lite reggeton, fick några fullträffar på gamla godingar som påminner mycket stark om mig och Rebecca. När vi står och dansar, antingen nyktra eller fulla. När vi släpper taget om alla känslor och bara lever... Det var länge sen vi gjorde något sådant.
Jag kommer ihåg när hon bodde kvar hemma på Gryta för kanske 3 eller 4 år sedan? när vi flyttade bort hennes bord i hennes rum, när vi satte på våran älsklings musik, när vi höjde volymen och bara stog och dansa järnet och sjung. När vi hittade på egna låtar och gjorde egna danser. När vi försökte hitta hobbyn i så som att måla. Vi köpte ritblock och pennor. Vi tänkte börja sy också. Vi försökte verkligen... tillslut gav vi upp och fann oss i det att vi var speciella och helt underbara även fast vi inte hade någon speciell hobby eller intresse. Det var så himla kul. Vi var endå så pass gamla att man kanske egentligen kan finna det töntigt.. men vi njöt och kände oss aldrig töntiga. Idag kan vi skratta åt det vi gjorde.. men jag tror någonstans inom oss så saknar vi det, att vi inte brydde oss om vad alla andra tyckte och tänkte. Vi var fria i oss själva.
Idag, i nuet känns det som att man måste vara något. Något som sticker ut. En estet, ett emo, en hårdrockare. Någon framgångsrik eller liknande. Vi pratade om det på kulturnatta när vi strosade omkring där. Alla ser precis likadana ut med sitt estet hår, kläder, intressen. Allt det där som förut var något annorlunda är idag något väldigt vanligt.
Jag är stolt över den jag är. Jag är stolt över att ha min magnifika Rebecca som vän. Vi behöver inte vara annorlunda. Den enda vi behöver är varandra, tillsammans så är vi oslagbara ;-)
Vanligt är ovanligt. Det ovanliga är vanligt.
Alla är den dom är. Man ska vara nöjd med sig själv, det är det som räknas i slutendan.
( jag tycker om kära Sanna också såklart. Nu blev denna blogg om Rebecca eftersom just dom minnen återkom till just henne. Sanna är också fett med bäst, när hon väl släpper på trådarna, grrrr ;-) hahaha )
Tänker tillbaka på vissa saker, enkla saker som gör mig så glad. Jag har laddat hem lite reggeton, fick några fullträffar på gamla godingar som påminner mycket stark om mig och Rebecca. När vi står och dansar, antingen nyktra eller fulla. När vi släpper taget om alla känslor och bara lever... Det var länge sen vi gjorde något sådant.
Jag kommer ihåg när hon bodde kvar hemma på Gryta för kanske 3 eller 4 år sedan? när vi flyttade bort hennes bord i hennes rum, när vi satte på våran älsklings musik, när vi höjde volymen och bara stog och dansa järnet och sjung. När vi hittade på egna låtar och gjorde egna danser. När vi försökte hitta hobbyn i så som att måla. Vi köpte ritblock och pennor. Vi tänkte börja sy också. Vi försökte verkligen... tillslut gav vi upp och fann oss i det att vi var speciella och helt underbara även fast vi inte hade någon speciell hobby eller intresse. Det var så himla kul. Vi var endå så pass gamla att man kanske egentligen kan finna det töntigt.. men vi njöt och kände oss aldrig töntiga. Idag kan vi skratta åt det vi gjorde.. men jag tror någonstans inom oss så saknar vi det, att vi inte brydde oss om vad alla andra tyckte och tänkte. Vi var fria i oss själva.
Idag, i nuet känns det som att man måste vara något. Något som sticker ut. En estet, ett emo, en hårdrockare. Någon framgångsrik eller liknande. Vi pratade om det på kulturnatta när vi strosade omkring där. Alla ser precis likadana ut med sitt estet hår, kläder, intressen. Allt det där som förut var något annorlunda är idag något väldigt vanligt.
Jag är stolt över den jag är. Jag är stolt över att ha min magnifika Rebecca som vän. Vi behöver inte vara annorlunda. Den enda vi behöver är varandra, tillsammans så är vi oslagbara ;-)
Vanligt är ovanligt. Det ovanliga är vanligt.
Alla är den dom är. Man ska vara nöjd med sig själv, det är det som räknas i slutendan.
( jag tycker om kära Sanna också såklart. Nu blev denna blogg om Rebecca eftersom just dom minnen återkom till just henne. Sanna är också fett med bäst, när hon väl släpper på trådarna, grrrr ;-) hahaha )
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Jag längtar många dagar eftr dom tiderna du beskriver. Vi kan säga såhär, vi var verkligen oss själva utan press från något håll. Och håller helt med om att idag finns behovet att vara någon, ha kunskaper i massor, något som sticker ut för att försöka överbevisa vem man är. Påklistrat eller inte? Det får vi adrig veta synd om dom som gör något dom bara för att det är deras ideal av vad en människa borde vara! Bra skrivet, puss på dig älskar dig gumman! p.s älskar dig FAST du igår när du välte kartongen i kims hall, i den fanns vit färg. Och där kartongen ramlade där under var min jacka.
Hur gick det med jackan?
. Fortsättnng följer när vi hörs på msn! Mohahaha. Bered dig på en utskällning av världsklass!
Puss
Trackback